Spännande läsning kan jag säga.. läs gärna.
Pointer, Gordon, Engelsk och irländare, se nedan.Pointer
Historik
Pointern härstammar från spanska, franska och italienska korthåriga fågelhundar. Förmodligen innehåller rasen även inslag av engelska, korthåriga så kallade setting spaniels. I samband med att man i England, under första delen av 1700-talet övergick från nätfångst av fågel till flyktskytte, infann sig behovet av stående fågelhundar. Den berömde engelska uppfödaren William Arkwright, verksam i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, anses vara den moderna pointerns skapare.
Användningsområde
Den är en stående fågelhund, specialiserad för jakt på hönsfågel, i fält och på fjäll.
Hälsa
Det är en sund och frisk ras i allmänhet. Höftledsdysplasi (HD) förekommer i rasen.
Egenskaper / Mentalitet
Rasen är utåtriktad och glad med en utpräglad vilja att vara till lags och har lätt för att umgås med andra hundar. Den är mycket aktiv utomhus, men inomhus lugn och behaglig.
Storlek och utseende
Det är en medelstor, rektangulär, relativt lätt hund, som ändå ger intryck av kraft och ädelhet. Karaktäristiskt är ett skarpt skuret och högt buret huvud. Mankhöjd för hanar är 63–69 cm och tikar 61–66 cm. De vanligaste färgerna är vit och gul, vit och orange, vit och leverbrun samt vit och svart. Enfärgat i ovan nämnda färger och trefärgat är också förekommande.
Pälsvård
Pälsen är lättskött och badas vid behov.
Övrigt
Pointern är en utpräglad jakthund, och är därför avlad främst på jaktliga egenskaper. Pointern är ingen ras som lämpar sig som ren sällskapshund.
Irländsk röd setter
Historik
Irländsk röd setter utvecklades på Irland för att vara en arbetande jakthund. Rasen härstammar från den irländska röda och vita settern kombinerad med en okänd enfärgat röd hund. Dessa ursprungliga settrar blev utan tvekan populära i Irland under 1700-talet, där de tränades att finna fågel för avskjutning. Även om den röda settern var förhållandevis ovanlig under den tidiga delen av 1800-talet, så växte dess popularitet stadigt under seklets gång. Mot slutet av 1800-talet exporterades redan den röda settern i avsevärt antal och ökade också utanför Irland.
Användningsområde
Den är en stående fågelhund som används vid jakt på hönsfågel (ripa, rapphöns, fasan, tjäder och orre). Rasen är energisk, snabb och ska i en friktionsfri och elegant galopp söka och finna fågel, fatta stånd för kroppsvittring, på order resa viltet och efter skott på kommando apportera och avlämna fågeln till jägaren.
Hälsa
Förutom de av Svenska Kennelklubbens fastställda hälsoprogrammen för höftledsdysplasi (HD) och CLAD (defekt i kroppens vita blodkroppar) kan det i rasen förkomma följande sjukdomar enligt försäkringsbolagens statistik: epilepsi, PRA (ögonsjukdom), kryptorkism (avsaknad av en eller båda testiklarna), magsäcksomvridning, matstrupeförstoring och AIHA (blodbristsjukdom). Hypokondroplastisk dvärgväxt förekommer i mindre grad.
Egenskaper / Mentalitet
Irländsk röd setter har mycket stor energi och jaktlust. Typiskt för rasen är, att inomhus vara lugn och behaglig, för att utomhus förvandlas till ett intensivt energiknippe. Om den får utlopp för sin stora energi och jaktlust, kan dess behagliga natur också göra den till en tillgiven familjemedlem. Bäst mår den, när den får arbeta inom områden där dess rastypiska egenskaper får komma till användning.
Storlek och utseende
Den röda settern är en medelstor hund. Mankhöjd för hanar är 58–67 cm och tikar 55–62 cm. Den bör vara lätt och elegant byggd och ge intryck av energi, styrka, snabbhet, livlighet, klokhet och mildhet. Pälsen ska vara kastanjeröd. Uttrycket, som är mycket viktigt eftersom det speglar rasens karaktär, ska vara intensivt, intelligent och vänligt. Det bör aldrig vara hårt eller tomt, enfaldigt eller sött.
Pälsvård
Irländsk röd setter är egentligen ingen traditionell trimras. Pälsen på öron, hals och tassar har ofta en tendens att växa okontrollerat och blir lätt tovig. Denna päls bör därför ansas, så att det ger ett vårdat intryck men ska aldrig trimmas för överdrivet.
Övrigt
Svenska Irländsk Setterklubben är officiell rasklubb i Sverige för irländsk röd setter. Besök gärna klubbens webbplats där du kan läsa mer om rasen, ta del av rasstandarden samt kontakta klubbens valpförmedlare för mer information.
Gordonsetter
Historik
Gordonsetter anses härstamma från så kallade setting spaniels, en hundtyp som fanns på de brittiska öarna för länge sedan. Settrar förekom med olika färg och typ och efter den första sorteringen på 1870-talet, kallade man den svarta varianten med roströda tecken för "Black & Tan Setter". Den hade främst utvecklats under första delen av 1800-talet på ett gods i södra Skottland, ägt av hertig Alexander IV av Gordon, som förordade en jakthund med kraftfull konstitution, lämpad för förhållandena på de skotska hedarna. 1924 ändrades namnet till gordonsetter.
Användningsområde
Rasen är först och främst en jakthund, en stående fågelhund, specialiserad för jakt på hönsfågel. Man misslyckas alltid, om man har ambitionen att lära en gordonsetter att inte jaga, och de uppfödare som påstår att just deras valpar saknar jaktlust vilseleder sina valpköpare. Men önskar du tillbringa en stor del av din lediga tid i skogen, på fältet eller på fjället med din hund kan valet av ras vara rätt.
Hälsa
Gordonsettern är att betrakta som en frisk ras vars vanligaste sjukdom är höftledsdysplasi (HD), vilken drabbar drygt 10% av hundarna. Rasklubben har tagit fram en rasspecifik avelsstrategi (RAS) godkänd av Svenska Kennelklubben, där man närmare beskriver rasens hälsoläge.
Egenskaper / Mentalitet
Den ska vara intelligent, värdig och arbetsvillig. Den ska vara modig, tillgänglig och ha ett vänligt och jämnt temperament. För att klara sina arbetsuppgifter måste den ha stor, såväl fysisk som psykisk uthållighet, förmåga att fatta egna beslut samt viljan att, även på stora avstånd, samarbeta med föraren. Den ideala jakthunden förenar alla dessa egenskaper. Gordonsetter mognar relativt sent. En hanhund brukar vara fullt utvuxen först vid tre till fyra års ålder.
Storlek och utseende
Enligt rasstandarden ska rasen vara stilfull och byggd för galopp. Mankhöjd för hanar är 66 cm och tikar 62 cm. I Sverige förekommer fortfarande den lägre mankhöjden för hanar på 60 cm och tikar 58 för den jagande hunden. Färgen är svart med bruna tecken och pälsen är måttligt lång. Det går inte att registrera valpar i Svenska Kennelklubbens stambok efter föräldrar som har fel färg.
Pälsvård
Nöjet att äga en gordonsetter förhöjs ytterligare om den är välvårdad och rasen kräver ingen omfattande pälsvård (mindre än en timme per vecka). Varje ägare kan själv lära sig att snygga till sin hund, också inför en utställning. För att nå framgång på utställning måste hunden komma snyggt trimmad och nybadad.
Övrigt
Fylligare information om rasen finner man på rasklubbens webbplats. De flesta uppfödarna har inriktning främst på de jaktliga egenskaperna, medan en del är mer intresserade av de exteriöra. Det är därför viktigt att du som blivande ägare är klar över vilken inriktning du önskar.
Engelsk setter
Historik
Benämningen ”setter” förekommer redan i medeltida källor. Den användes, före de moderna eldhandvapnens tid, för jakt efter fågel med nät eller falk. Under 1700-talet börjar rasbeteckningen engelsk setter att användas. Vid 1800-talets mitt inleddes utvecklingen av den moderna engelska settern där främst engelsmannen Edward Laveracks avelsarbete kom att få stor betydelse för rasen.
Användningsområde
Den är en stående fågelhund. Används vid jakt på fält- och skogshöns: Rapphöna, fasan, ripa, orre, tjäder och järpe.
Hälsa
Den engelska settern är överlag en frisk och sund ras. Det förekommer höftledsdysplasi (HD).
Egenskaper / Mentalitet
Den engelska settern är överlag en frisk och sund ras. Det förekommer höftledsdysplasi (HD).
Storlek och utseende
Den engelska settern är en medelstor hund med rena linjer, elegant i utseende och rörelser. Kroppsbyggnaden ska vittna om snabbhet, styrka och uthållighet hos en hund som har förmågan att under lång tid jaga i galopp på fält och fjäll. Mankhöjd för hanar är 65–68 cm och tikar 61–65 cm. Grundfärgen är vit med fläckar i olika färger.
Pälsvård
Trots sin långa päls är rasen inte särskilt krävande vad det gäller pälsvård. Det räcker med att borsta igenom pälsen emellanåt, samt att vintertid klippa tasshåret för att undvika att isklumpar bildas.
Övrigt
För att må bra behöver den engelska settern mycket aktivitet och motion. Jakt- och jaktträning är förstås det lämpligaste men mellan jaktsäsongerna kan man även ta till andra typer av aktivering. För att fungera bra måste den även bibringas en grundligt genomförd dressyr. Inom rasen finns uppfödare med olika målsättning med sin avel. De flesta uppfödarna har inriktning främst på de jaktliga egenskaperna, medan en del är mer intresserade av de exteriöra. Det är därför viktigt att du som blivande ägare är klar över vilken inriktning du önskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar