Av SKK fastställda genetiska hälsoprogram:
Höftledsdysplasi, HD
Beskrivning
Höftledsdysplasi innebär att ledskålen är för grund, varför höftledskulan får ett otillräckligt stöd och leden blir ostadig. Instabiliteten i höftleden vid dysplasi leder till broskförslitning och benpålagringar. Lårbenshuvudet blir också mer eller mindre deformerat, beroende dels på graden av dysplasi, dels på hundens kroppsvikt. Vissa hundar med lindrigare grad av HD behöver inte ha några smärtor och graden HD står inte alltid i proportion till den enskilda hundens problem.
Arvsgång: Polygen
Vid polygen nedärvning är selektion i familjer den viktigaste metoden. Man måste titta på förekomsten av anomalien i hela familjen. Belastningsgraden för den enskilda individen kan inte beräknas bara uppskattas. Det är viktigt att konsekvent välja bort de sämsta kullarna och deras föräldrar. För att minska frekvensen HD krävs att man i avel förutom hälsoprogrammet tar hänsyn till föräldradjurens kullsyskons HD status och även avkommans HD status. Ju fler djur som röntgas desto säkrare urval av avelsdjur.
SKK:s hälsoprogram
* Föräldradjuren skall vara höftledsröntgade och ID-märkta annars gäller registreringsförbud för avkommorna (1989-01-01).
* Det är ej förenligt med SKK:s grundregler att i avel använda individ som är behäftad med HD. (1997-01-01)
* Om uppfödare använder HD-belastat avelsdjur åsätts avkomman avelsspärr som ej kan borttagas. (2000-01-01)
Frekvens
Andelen dysplaster perioden 1990-97 låg i genomsnitt på 18,4%. Under samma period röntgades i genomsnitt 41,8 % av de registrerade hundarna. 1996-97 visades en minskad vilja att röntga som ytterligare förstärks 1998 då endast 22,4 % röntgades. Under samma period noterades en ökad andel grava dysplaster. Därtill kommer de fall av grav dysplasi som upptäcks före 1 års ålder och som aldrig kommer med i statistiken.
Avelsrekommendation
Utomnordiska importers föräldrar har ofta okänd HD-status vilket ger ökad osäkerhet angående värdering av risk för disposition.
Mojligheten att göra en korrekt riskbedömning beträffande HD ökar med antalet röntgade släktingar. Det är därför viktigt att inte bara avelsdjuren röntgas utan en så stor andel av rasen som möjligt.
Önskvärd familjebild är; så få fall som möjligt och i den mån det förekommer, att dysplasin är av lindrig art.
Vid avel med ett föräldradjur med HD-status B bör helst det andra föräldradjuret ha HD-status A.
Målsättning
Öka antalet röntgade individer till 50% av populationen
Minska antalet HD-belastade djur till 10% av populationen till 2010.
Vill du läsa mer om HD
Hunduppfödaren, SKK:s höfter: Information om röntgenkontroll av leder, Vetrinary Genetics av F W Nicholas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar